Det här året har regeringen utnämnt till "Återvändandets år". Målet är att genomföra så många utvisningar som möjligt. De som påverkas är inte bara asylsökande flyktingar, utan även de svenskar som haft "oturen" att förälska sig i en asylsökande. Framför allt drabbas barnen i familjer där en eller flera medlemmar söker uppehållstillstånd. Som ett led i den byråkratiska processen tvingas de familjemedlemmar som saknar uppehållstillstånd återvända till hemlandet - en återvändo som i många fall innebär livsfara - samtidigt som barnen utsätts för den psykiska stressen att skiljas från en eller båda föräldrar. Den här haken i paragraferna håller på att delvis rättas till, men det sker tidigast om ett halvår. För många kommer det att vara för sent.
För några år sedan flydde Mouna tillsammans med sina barn från Kosovo. Hon hade levt med barnens far, som utsatte henne för fysiskt och psykiskt våld. I teorin fanns det inget hinder för henne att ta dem med sig och lämna honom. Men rättssystemet i Kosovo är bräckligt och även om partnervåld skulle anses vara ett brott att ta på allvar - vilket det inte gör - så finns inte resurser att erbjuda något som helst skydd. Organisationen Kvinna till kvinna rapporterar att våld mot kvinnor är ett utbrett problem i hela Kosovo, och att det i allmänhet sällan uppfattas som ett stort problem om en kvinna blir slagen. Mannen som Mouna levde med är inflytelserik, och det finns ingen möjlighet för henne att gömma sig för honom i Kosovo. När han hotade att döda henne och barnen gjorde Mouna det enda hon kunde för att rädda dem: Hon flydde landet och hamnade i Sverige.
Dessvärre för Mouna är utsatta kvinnor inte någon prioriterad grupp för migrationsverket. Om man flyr från en man i stället för ett krig finns inte mycket hjälp att få. Mounas ansökan avslogs och hon hänvisades till hemlandets myndigheter - trots att även svenska UD bedömer att polisväsendet i Kosovo inte fungerar tillfredsställande. Mounas situation är en direkt följd av den väldokumenterat instabila infrastrukturen i Kosovo, men eftersom hon "bara" är en misshandlad kvinna, räknas det inte som skäl för henne att få skydd. Det hjälper inte att mannen och hans familj hotar henne till livet.
Mouna och barnen höll sig gömda i Sverige under flera år medan de skickade in överklagan på överklagan som alla blev avslagna. Under tiden som det här pågick blev hon förälskad i en svensk man, Oskar. Så småningom flyttade hon och barnen in hos honom, de köpte hus tillsammans och gifte sig. Barnen började i skola och dagis och rotade sig i samhället. De är i åldrarna fyra till åtta år, och ingen av dem har något minne av Kosovo. De har tillbringat större delen av sitt liv under mycket osäkra förhållanden, och Oskar, som de kallar för "pappa", är en av grundstenarna i deras trygghet. I och med giftermålet har Mouna och barnen principiell rätt till uppehållstillstånd - det finns bara ett hinder. Innan man får det måste migrationsverket göra en utredning för att fastslå att det inte är ett skenäktenskap. Om det är en utvisningshotad asylsökande det är fråga om, blir första steget rutinmässigt att utvisa honom eller henne till hemlandet, där får man ansöka om uppehållstillstånd på den svenska ambassaden.
I somras, några månader efter bröllopet, dök polisen upp för att hämta Mouna och barnen. Vänner och okända över hela Sverige har hört av sig och erbjudit sig att gömma dem. Men efter fem år på flykt undan både myndigheter och förföljare orkar de inte mer. Nu på fredag planeras deras transport till Kosovo.
Som en ren formalitet måste Mouna och barnen alltså skiljas från Oskar för att åka tillbaka till Kosovo på obestämd tid. Där riskerar de att konfrontera barnens biologiska far, som nu också vet att hon lever med en annan man. Mannen har ett stort kontaktnät, och när Mouna väl är tillbaka i Kosovo blir det lätt för honom att hitta henne. Situationen kompliceras ytterligare av att pappan kan bedömas ha delad vårdnad om det äldsta barnet, vilket i så fall innebär att han måste lämna sitt medgivande innan hon får flytta till Sverige. Det här kravet finns i EU:s familjedirektiv och har införlivats i svensk lagstiftning. Kravet, som finns för att skydda vårdnadshavares rättigheter, har i detta fall orimliga konsekvenser: Att alla utom ett barn i familjen kan beviljas uppehållstillstånd omgående. Om den biologiske fadern vägrar ge sitt tillstånd sätter det stopp för det äldsta barnet, som då skiljs från sin mamma och syskon för gott. Det här är en orimlig situation som måste lösas med hänsyn till Konventionen om barnets rättigheter och den nya familjens rätt till ett familjeliv tillsammans
För att garantera Mouna och hennes familjs säkerhet bör migrationsverket upphäva utvisningen till Kosovo och erbjuda en snabb utredning på ambassaden i Oslo, Köpenhamn eller Helsingfors. Det finns ett utmärkt förslag från justitiedepartementet som skulle underlätta för föräldrar och barn, som annars riskerar att skiljas åt, att beviljas uppehållstillstånd inifrån Sverige. Dock kommer det inte att träda i kraft förrän tidigast om nio månader. Vi vädjar till regeringen att tidigarelägga förändringen. Det är ofattbart cyniskt att sätta barn och vuxna i livsfara för en formalitets skull. Det här året har utsetts till Återvändandets år, vi hoppas på Välkomnandets år.
* Namnen som används i artikeln är fingerade eftersom familjen lever under hot.
OBS! Jag som pubilcerat denna sida är inte upphovsman, innehållet är hämtat direkt från facebook-gruppen som länkas ovan!